sthlmfilur

igår ringde våran handläggare på migrationsverket och bekräftade att imorgon alltså idag kan vi komma och hämta biljetterna passet och körkort och id.. han åker på söndag.. jag känner mig så maktlös men det känns ändå som att vi är ett steg närmare en framtid tillsammans.. detta känns ändå rätt hopplöst men åker han nu kan det finnas en liten chans att han är tillbaka till förlossningen men det vet man inte.. han är mitt allt och han betyder allt för mig och vi har ju våran älskade emiliya tillsammans och 20 februari är det beräknat att jag ska få nästa.. tänk att vi ska ha barn 2 och det som känns så skumt att jag är både ledsen och glad för det.. jag trodde detta skulle vara lättare att jag skulle se att vi ses ju snart men så ser jag det inte jag tycker detta är en jäkla kamp och att jag får lägga manken till för att orka kämpa.. det är tur att man har folk som stöttar en för annars skulle jag inte orka detta.. sen får jag en sådan livsglädje av emiliya jag vet inte hur jag skulle klara detta utan henne.. hon är mitt allt.. hon är så glad så man ler när man ser henne och i det här tiderna är det de jag behöver.. men emiliya är väldigt orolig ibland men det är nog bara för att jag är men det ordnar sig fast det är tufft..