sthlmfilur

jag gråter väldigt mycket just nu.. jag vet inte hur jag ska orka.. vill bara ha hem honom.. att det skulle bli så här det är så sjukt.. så ska man tillbaka till sthlm igen det enda jag kan göra det är att tänak på hur allt ska bli.. och då kommer det bara bli värre men vad ska jag göra.. att jag skulle börja mår så här igen efter att ha mått bättre än period det hade jag inte räknat med och alla hormoner gör inte saken bättre.. vill prata med aliyar och jag vet att det inte går.. det känns hemskt.. han är min trygghet men just nu känns det som jag är helt utan trygghet och helt ensam.. jag har emiliya och jag måste vara en trygghet för henne.. men det känns svårt.. det känns som min värld håller på gå under.. hur fan kunde det bli så här.. den frågan jag ställer mig hela tiden.. varför?? och sen varför utsätter man sig för detta men jag älskar  ju honom mer än något annat.. men det struntar migrationsverket i för det är deras jobb men mitt liv..