hoppas
jag pratade med aliyar igår kväll.. och han berättade om en kompis som fick uppehållstillstånd här i augusti och det tog ca 2 veckor efter intervjuven så fick han att han får åka tillbaka hit.. så nu hoppas jag att det går lika fort i vårat fall.. jag vet att jag inte ska hoppas.. men jag känner att jag måste för jag blir tokig om jag inte ens kan leva på hoppet att han ska komma hem snart..
för jag saknar honom så mycket och sen är hela tillvaron lättare när man är två om saker och ting.. som föräldrar som skiljer sig väljer att gå skilda vägar och har då valt att leva ensam eller varannan vecka med sina barn men jag har inte valt denna situation att vara ifrån sin man.. och när man skiljer så lever man inte på att när ska han komma hem för då vet man att vi har gjort vårt val och så här kommer det att vara..
och jag tror inte migrationsverket förstår att detta är vårat liv.. det ser det bara som att det är deras jobb och det känns lite tungt..
men hoppet finns kvar hos mig fortfarande
för jag saknar honom så mycket och sen är hela tillvaron lättare när man är två om saker och ting.. som föräldrar som skiljer sig väljer att gå skilda vägar och har då valt att leva ensam eller varannan vecka med sina barn men jag har inte valt denna situation att vara ifrån sin man.. och när man skiljer så lever man inte på att när ska han komma hem för då vet man att vi har gjort vårt val och så här kommer det att vara..
och jag tror inte migrationsverket förstår att detta är vårat liv.. det ser det bara som att det är deras jobb och det känns lite tungt..
men hoppet finns kvar hos mig fortfarande
Kommentarer
Trackback
