sthlmfilur

i torsdags kom det brev vi har väntat på sen i augusti men det var inte det svar som vi hade väntat oss utan det var ett negativt beslut att min man ska bli utvisad.. och nu så känns det som hela världen har rasat det enda som just nu lyser upp min tillvaro är emiliya.. hon är glad och väldigt framåt och hon håller min låga uppe..
varje gång jag somnar vaknar jag panikslagen för att jag drömmer att poliserna tar aliyar och jag får inte säga hejdå utan det sätter han på ett plan tillbaka.. nu vet jag att det går inte till så utan att han får biljetterna och så får han åka till arlanda själv men jag har sån panik när jag vaknar att jag inte vet vad jag ska ta vägen..
vi har överklagat men det är ändå tufft liksom våran advokat säger att hoppet är inte stort att vi ska kunna ro det här i land och jag blir bara mer och mer frustrerad.. jag vet inte vad jag ska ta vägen.. men jag måste försöka se att självklart ska han få stanna men det är inte så lätta och speciellt när jag igår läste en notis på nätet att en kille som har åkt in för vållande till annans död.. pga att han har kört bil alkholpåverkad utan körkort fick stanna pga att han kommer att få det svårt i sitt hemland.. men aliyar han har fru och barn här han jobbar och håller inte på med några kostigheter han kan inte få stanna men en person som gör lag fel i sverige han får stanna det är ju helt jäkla sjuka lagar vi har i sverige hur kan det få vara så här..