sthlmfilur

vaknade i morses med att jag var dunderförkyld och ont i huvud och hals.. jätte jobbigt.. men man överlever bara jag inte får feber som att jag har en förmåga att få så hög feber..
idag har jag inte gjort så mycket.. är mest trött..
men imorgon ska jag åka tillbaka till sthlm..

skriver mer en annan dag..

jag håller just nu på bakar bullar men degen jäser just nu..
idag känns det som att jag har väldigt mycket energi.. så jag ska se om jag ska baka åt min storebror oxå lite senare så han får lite matbröd..

igår kväll pratade jag emd aliyar och det känns jätte bra fast det skulle kännas ännu bättre om han skulle vara här men det känns ändå rätt bra vi är ändå ett steg på väg fast vi är väldigt långt ifrån varandra.. men det känns ändå bra.. och klarar man detta klarar man allt.. och jag älskar honom så oerhört mycket.. har aldrig saknat någon som jag saknar honom.. och det betyder på äkta känslor.. och jag har aldrig kämpat för någon och fixat och donat för att få vara med någon.. han är världens underbaraste man och världens underbaraste pappa och snart så är han 2 barns pappa..

nu ska jag baka ut bullarna

idag är det 1 vecka sen han åkte.. så det är ordentligt tufft.. men denna vecka har gott så sakta så det känns som det skulle ha gott lfera månader men så är inte fallet.. men jag försöker hela tiden att se att vi är ett steg närmare varandra fast det inte alltid känns så.. men skulle jag inte tänka så skulle jag bryta ihop psykiskt för det här är så enormt jobbigt.. så helst skulle jag vilja sova igenom detta men det kan jag inte jag måste fortsätta leva för både mina och emiliyas skull och även för barnet i magen.. det känns hesmkt att han kommer att missa förlossningen.. men det kan ju ske ett under fortfarande men jag vågar inte hoppas blir i såna fall så besviken om det inte blir så.. idag på för middagen så skulle aliyar komma ut och prata lite med oss och jag längtar..

i natt sov emiliya som vanligt igen.. inga problem men då hade man en lillebror som var onykter och hans tjej som hade sex i han rum men det hördes i hela lägenheten och det gjorde så jag inte kunde sova så det blev väldigt jobbigt.. och det är så högljuda men vcad ska man göra det minns nog inget idag heller.. är så trött på dem.. men det får tänka på att det bor fler än de i lägenheten...
just nu håller jag på gör lunch till mamma och mig det blir en pastasallad.. för min mamma har ingen lunch med sig till jobbet och sen så ska jag gå upp med den så ska vi äta vid 12..
emiliya har börjat med en ny ton när hon pratar och det är jätte roligt att höra så kul att se att utvecklingen går framåt..

nu är man hos mamma.. och det är rätt skönt att få hjälp av henne för jag har fått foglossningar så jag har jätte ont i ljumskarna och i magen..  jag är så trött jag skulle vilja ta nått väldigt stark så jag skulle få sova.. för jag är så trött så jag vet inte vad jag ska göra.. emiliya sover väldigt oroligt på nätterna så vi ska få komma till en barnpsykolog sen om det ger nått det vet jag inte men det tycker det på bvc som att emiliyas orolighet på nätterna har kommit från när det har blivit förändringar och rutiner rubbas och speciellt efter poliserna kom och hämtade honom..

igår fick jag iväg papprena som skulle iväg och det känndes jätte bra ända tills jag pratade med aliyar för här i sverige när du skickar ett brev med mydighets papper så skickar du aldrig rekomenderat så det där tänkte inte jag på.. men det ska man göra till azerbanijan både för att det ska gå fortare och för att man ska vara säker på att det kommer fram men det var det ingen som talade om så jag skickade det som vanligt så nu är det inte säkert det kommer fram så nu mår jag jätte dåligt pga det.. och kommer inte se ljuset innan han säger att han har fått papprena.. och bayram aliyars bror sa att det skulle det ha sagt på psten eller var man går.. men vi har inga postkontor i sverige och kassaservice har stängt alltså var det ATG ombud och där sa det inget..
jag vill att aliyar ska komma hem nu.. det har inte ens gott en vecka men det känns som att det har gott flera år.. och det känns en evighet innan han kommer hem igen.. jag gråter mycket och ibland stänger jag av känslorna men då får jag jätte ont i magen..

idag klockan 11.00 ska jag hämta sista pappret som ska ner till azerbanijan.. och det är översättningen på vigselbeviset.. som att vi hade vårat på svenska och arabiska från mosekén... men det vill ha det på engelska på konsulatet.. och sen ska jag fixa så vi får en notarius stämpel.. och sen är det bara att skicka ner de papprena så har vi fixat det oxå.. sen ska vell alla papper vara klara allt har gått så fort här sista månaden så ett papper bromsade upp lite granna men det kommer att lösa sig.. men min förhoppning är att han ska vara tillbaka till förlossningen men det är vell att hoppas på för mycket men jag vill så gärna att han är här till dess.. men som att deras norm ligger på 7 månader och det är bara 5 månader till förlossningen.. men hoppet är det sista som över ger..

jag tänker på aliyar både natt och dag och det stunder jag sover drömmer jag om honom... och tankarna är NÄR kommer han hem?? kommer vi få förtur och i såna fall NÄR?? allt handlar just nu om ordet när.. det känns så hemskt det här fast jag vet att han kommer.. som du är att vi kan skriva på msn där vi båda har mic och cam.. han är mitt allt.. jag vet inte hur jag skulle klara mig utan honom.. fast han sitter så långt bort när vi pratar på msn så känns han så nära så jag blir så glad.. men igår pratade jag med han i 2 omgångar och varje gång som vi hade pratat och stängt ner msn blev jag ledsen.. för jag skulle vilja ge han en kram och att han höll om mig.. saknaden är som störst på kvällarna.. för det var liksom våran tid tillsammans som att han jobbade på dagarna så träffade jag honom inte endå.. och när emiliya hade somnat då var det bara vi och vi pratade om allt.. jag har liksom haft ett riktigt förhållande innan detta och har aldrig kunna prata om allt med någon och kunde aldrig känna mig så trygg som jag gör idag.. jag älskar honom så mycket så det gör ont i hjärtat av detta..
hoppas att hon som skulle översätta ett papper åt mig och aliyar vårat vigsel bevis från moskén som jag hade glömt det.. så jag kan skicka ner det för sen är alla papper klara om inte det vill ha kompletterings uppgifter..   ska äta frukost så känner jag mig när jag tänker på min älskling.. känner mig tom utan honom

varför tar det en gift snart 2 barns pappa ifrån mig?? varför skulle det ta honom?? varför får andra stanna i sverige som inte vill komma in i svenska samhället?? varför få sådana som inte vill lära sig svenska och bara leva på bidrag stanna?? varför har sverige så orättvisa lagar?? varför tog det honom ifrån mig?? varför har inte ett barn i betydelsen i denna fråga?? varför har inte en fru en betydelse i denna fråga?? det säger på migrationsverket att vi inte tar hänsyn till barn och deras utveckling.. hur f*n kan man säga så.. det känns som att svenska myndigheter behöver se över detta.. för det är sjukt att det ska få gå till så.. jag är inte den enda så blir drabbat av detta.. utan det finns en hel hög.. först tar det flera år innan det får sin utvisning och det kan leva fritt här i sverige och då hinner det ju som i vårat fall gifta sig och skaffa barn och då säger det på migrationsverket att det har inte rätt att vara kvar i sverige.. det säger han skulle ha sökt asyl innan han kom till sverige.. men han hade inte tänk stanna här men så blev det sen i slutändan genom att han träffade mig.. då tycker jag att det måste finnas någon form av andra lagar.. och då säger folk att men då utnyttjar folk de för att få stanna.. men hur många uttnyttjar inte svenska systemet på att säga att det är politiska flyktingar, aktiva inom politiken, blir toterad om det åker tillbaka, lever på bidrag i sverige, vill inte lära sig svenska, tror att det kan göra som det vill för att det säger att det inte kan svenska??
aliyar han jobbade och har gjort sen han kom till sverige och han har skattat, han har inte levt på bidrag?? detta är så enormt sjukt.. och jag mår enormt dåliigt och försöker hålla masken så att inte emiliya blir så mycket påverkad..
nått som irreterar mig det är att invandrar ministern tobias inte tycker att en kärnfamilj är viktig.. men oki han är homosexuell och jag har inget emot homosexuella men splittra inte på kärnfamiljer som vill leva sitt liv ihop..

jag sitter här och kan inte sova.. aliyar sover men jag bara kan inte.. aliyar åker idag klockan 17 och jag mår skit över det hur fan kunde detta få hända det vet jag inte men eller det vet jag vi har sjuka lagar i sverige att släng ut personer med familj för det har ingen anledning att få ett UT men herregud.. titta sen så många som sitter in för mord, bankrån osv som har UT för det kan bli torterad i sitt land men kan det göra orätt för sig här får det vell skylla sig själva.. eller så påstår det att det kan blir det fast det inte ens existerar i deras land det är helt sjukt.. men min man som har jobb, ett barn, fru och ett barn på G han ska det verkligen slänga ut och nu måste vi söka genom svenska ambassaden där vi är garenterade att han kommer att få komma tillbaka men det känns ändå tufft för det tar ca 7 månader om han inte får förtur och det med att han kommer inte vara här till förlossningen... men det kan även ta längre tid en 7 månader..

skickade in vigselbeviset idag till en översättare och få det med en natarius stämpel.. så det ser det på konsulatet i azerbanijan att det är godkännt.. jag hade missat vigselbeviset från moskén utan bara tagit det skatteverkets papper..

ska försöka sova igen

i dag kvar innan aliyar åker imorgon klockan 17.15 går planet.. och jag tycker det här är så enormt jobbigt.. såna som är garenterade att få komma tillbaka varför ska det behöva åka det är ju sjukt.. och han som har fru och 1 barn + ett som har bf 20 februari.. detta är ju så sjukt så det finns inte.. jag vet inte vad jag ska ta mig till.. men det är bara att acceptera situationen och göra den bästa av den.. har nästan inte sovit nått i natt så jag är jätte trött

igår ringde våran handläggare på migrationsverket och bekräftade att imorgon alltså idag kan vi komma och hämta biljetterna passet och körkort och id.. han åker på söndag.. jag känner mig så maktlös men det känns ändå som att vi är ett steg närmare en framtid tillsammans.. detta känns ändå rätt hopplöst men åker han nu kan det finnas en liten chans att han är tillbaka till förlossningen men det vet man inte.. han är mitt allt och han betyder allt för mig och vi har ju våran älskade emiliya tillsammans och 20 februari är det beräknat att jag ska få nästa.. tänk att vi ska ha barn 2 och det som känns så skumt att jag är både ledsen och glad för det.. jag trodde detta skulle vara lättare att jag skulle se att vi ses ju snart men så ser jag det inte jag tycker detta är en jäkla kamp och att jag får lägga manken till för att orka kämpa.. det är tur att man har folk som stöttar en för annars skulle jag inte orka detta.. sen får jag en sådan livsglädje av emiliya jag vet inte hur jag skulle klara detta utan henne.. hon är mitt allt.. hon är så glad så man ler när man ser henne och i det här tiderna är det de jag behöver.. men emiliya är väldigt orolig ibland men det är nog bara för att jag är men det ordnar sig fast det är tufft..

ja igår var det möte på migrationsverket och det slutade med att aliyar och jag samverkade att han ska åka tillbaka till azerbanijan vi hade bara 2 alternativ antingen skulle han samverka att åka tillbaka eller så skulle polisen hämta honom och sätta honom på ett plan förr eller senare.. så då valde vi att samverka fast jag tycker att det är jätte tungt och jobbigt gråter jätte mycket för jag vill inte att han ska åka men det är den snabbaste lösningen och det tror inte att han är tillbaka till förlossningen..
så han kommer antingen att åka i helgen eller nästa vecka beroende på hur det finns biljetter.. och nu är man rätt nervös att gå och vänta och se vad som händer det känns väldigt jobbigt..

idag blir emiliya 6 månader vad tiden har gått undan den bara springer iväg.. jag som tyckte det inte var länge sen jag fick henne.. det är en tur att jag har henne och att hon är en sån glad tjej för då kan jag glädjas åt de och le åt henne när det är som tyngst

idag ska vi till migrationsverket och höra när han ska åka åka och vad som händer till dess.. som att vi vet av det sista sombeslutet att han måste åka så känns det men skicka han då desto fortare kommer han tillbaka.. men så lätt verkar det inte vara och det var som aliyar sa hade jag haft mitt pass så hade jag kuna åka idag.. men det har både hans pass, legitimation och körkortet.. sen har det tagit hans LMA-kort så han har inga handlingar han kan identifiera sig med mer än kopior på körkort och pass.. men det funkar inte överallt.. den här ovissheten gör så att jag känner mig så långt nere så jag vet inte vad jag ska göra.. jag sover dåligt men endå bättre när han är här men undrar hur det kommer att bli när han åker till azerbanijan.. men jag förstår hans föräldrar och bröder att det vill träffa honom men hans mamma sa till oss igår helst ser vi ju att ni kommer tillsammans under andra omständigheter.. men att hon så gärna ville träffa aliyar så fort som möjligt.. jag kna förstå henne.. det är ju hennes son..

idag gör inte vädret att man mår bättre heller för det regnar..

igår var en omtumlande dag först ringer advokaten våran och säger att dombeslutet har kommit att han ska åka tillbaka till azerbanijan innan veckan är slut och att han kommer inte släppas från förvaret innan så jag fick i råd att hämta ett personbevis och ett familjebevis.. jag var jätte ledsen och gjorde som han sa och började packa hans saker och var till skatteverket och hämtade papprena.. men sen när jag var påväg från skatteverket ringer våran advokat igen att aliyar är påväg hem han ska släppas och jag får inte tag på honom.. och min fråga var ju vad händer nu... först ska han inte släppas och sen ska han släppas.. advokaten fick inte tag på aliyar så jag ringde till han och han svarade och då berättade jag för honom och då visste han inget han hade precis suttit på msn med rasim hans bror och sa att vi ses i slutet på veckan.. när jag frågade advokaten vad som händer nu så sa han jag vet inte.. vi vet inget, advokaten vet inget och det som jobbar för migrationsverket på förvaret visste inget så vi 9.00 idag ska aliyar ringa till advokaten igen.. vi vet inte om det ska upp i dom igen eller om det bara är väntan på biljetter.. vi får se..

idag är det en vecka sen det kom och hämtade aliyar och det känns fortfarande jätte jobbigt.. fat värsta chocken eller vad det nu var har lagt sig.. imorgon ska jag få träffa honom igen och jag längtar fast det bara är en timme men jag ska få träffa honom i allafall.. sen ska jag ha med mig lite saker till han.. han ville ha dadlar nu som att remadan började idag så nu har han börjat fastat och jag har suttit och funderat på hur det ska funka där inne om det kommer att få någon mat på sina tider.. jag måste fråga honom jag har sån tur att jag lyckade få tag i en mobil utan kamera som att det är det enda det får ha och han måste ha en mobil för då kan jag i allafall prata med honom.. han är mitt allt och emiliya..

mina nätter är nästan sömnlösa jag är så orolig.. och den enda jag tänker på när kommer min älskling hem.. jag har ju vetat att polisen kan komma så när det hämtade honom så var jag lugn men att det skulle vara så här jobbigt det hade jag aldrig anat.. men det är så enormt jobbigt så jag evt inte vad jag ska ta vägen.. aliyar är det bästa jag har och självklart emiliya.. svenska rättsystemet vill verkligen splittra på en familj som har det så bra.. hur kan då det sedan politiker gå ut i media och säga att kärnfamiljen är så viktig det är så sjukt.. om familjen skulle vara viktigt skulle det inte splittra på familjer som det gör.. jag trodde vi hade någon form av rättvisa och att det skulle finnas någon form av rättvisa om det skulle finnas en kriminell bakgrund eller vad som helst emd det finns det ju inte.. helt sjukt.. jag är så glad att jag har emiliya för hon är det så glad unge så jag får ett leende på läpparna när jag ser henne.. sen längtar jag till 22 september då jag ska få på ultraljud och se min bebis i magen längtar så mycket..

just nu känns allt hopplöst.. jag går mest runt men får inte mycket gjort.. har fått in alla läkarintyg och allt annat till advokaten i torsdags så har vi tur kan aliyar bli släppt från förvaret i märsta under nästa vecka men det finns ingen garenti för det.. så vi får se.. men vi hoppas att han kan göra nått och att han slipper åka tillbaka än så länge är han kvar i sverige.. och våran advokat säger att vi inte ska ge upp hoppet att är så är det inte kört att han ska få stanna och vi kör på så länge advokaten anser att det finns en chans.. men skulle han komma och säga att nu går det inte längre så skriver han på och åker.. men jag hoppas för allt att det kommer att ske ett under..
och igår sa aliyar rakt ut att han mådde dåligt och det gjorde inte saken bättre då känns det än värre.. men jag måste försöka fast det känns riktigt hopplöst ibland.. men har sovit 6 timmar ungefär i natt... i fyra dygn innan så hade jag bara sovit 10 timmar på fyra dygn..

igår började dagen jätte bra.. jag och aliyar sov rätt länge eller till 9.00.. sen så kom min mamma med emiliya sen åkte vi till advokaten och det gick bättre än förväntat.. han tänker hjälpa oss.. men sen när vi kom hem så var ju mamma i min lägenhet tillsammans med 2 poliser och 2 socialarbetare.. så det tog aliyar med sig så vad som händer nu vet jag inte.. jag är helt förstörd.. jag har bara slummrat till 2ggr i natt och jag är så ledsen och snart ska jag ner till tvättstugan det är tur att mamma är här.. för det blir rätt jobbigt för mamma genom att det jobbigt hemma med syskon och annat.. så just nu så har marken försvunnit..

är jag inte inne och skriver vet ni varför

idag så ska vi äntligen till advokaten klockan 14.00.. det ska bli skönt att få det överstökat och jag hoppas han kan hjälpa oss men det är inte 100% säkert men hoppas kan man alltid göra.. men säger han att han inte kan så kommer vi kontakta konsulatet i sverige och se om det kan hjälpa oss kan det inte det så skriver aliyar på papprena och åker det kan ta från 6månader till 2 år men vi måste göra nått vi kan inte sitta och vänta att det ska ändra lagen i sverige utan vi får göra det som vi inte vill och det är att han åker det kommer att bli tufft men sen kan man börja leva igen och det är de vi behöver för detta funkar inte att gå och hoppas att det ska lösa sig.. för om vi inget gör kan polisen stå här utanför och jag orkar inte leva med rädslan att polisen kan dyka upp utanför dörren..

aliyar har åkt för att hämta mamma och emiliya på centralen och det är så skönt att hon kommer hem igen jag har saknat henne så mycket..